Sunil.

Varma, kalla december

En tropiskt varm natt i december 1982 rullade en militärbuss upp utanför Sungrim Oemrawasinghs hus. Tillsammans med 14 andra politiskt aktiva surinameser, alla motståndare till militärjuntan, fördes de till Fort Zeelandia i Paramaribo.
Vem mötte de där, i decembernatten? Vilka torterade och mördade dem?

I över 30 år har mycket tytt på att en man vid namn Desi Bouterse fanns där. Kanske höll han till och med i vapnet. Desi Bouterse är numera landets folkvalde och mycket populäre president, men mordmisstankarna har hängt som ett svart moln över honom under hela hans politiska karriär.
Nu kanske snart regnsäsongen är här för Desi. I tio års tid har en rättegång mot honom och ett antal andra personer som är misstänkta i det som i Surinam kallas Decembermorden pågått, men ständigt gör Desi Bouterse allt han kan för att fördröja och sätta käppar i hjulen. Han påstås ha hotat domare, han har infört en speciell amnestilag för sig själv och hans medåtalade (som en militärdomstol upphävde) och han har nu senast försökt använda en paragraf i Surinams konstitution som säger att en president får avbryta en rättegång om den medför ett hot mot rikets säkerhet.

Under måndagsmorgonen skulle en militärdomstol i Paramaribo ta ställning till om Bouterse hade rätt att använda denna paragraf och utanför högsta domstolen, bara några meter från presidentpalatset, samlades journalister och anhöriga till offren.
Domstolen slog fast att rättegången ska fortsätta och nu riskerar Surinam att bli ett av få länder i världen – kanske det enda, i alla fall vad jag känner till – där den sittande, folkvalde presidenten döms för mord.
Senare på kvällen träffar jag Sungrim Oemrawasinghs brorson Sunil i hans villa. 1982 såg han sin morbrors lik, skotthålen genom huvudet. Efter det har han i större delen av sitt vuxna liv kämpat för rättvisa. Nu är han nära att vinna.
Men att vara frontalfigur i kampen för att få en populär president dömd för mord har sitt pris, speciellt i ett litet land där alla känner alla.
– Jag lämnar aldrig min drink obevakad och jag ser alltid till att ha ryggen mot väggen när jag sitter på kafé. Och jag har slutat köpa kött hos slaktaren vi brukade gå till efter att jag förstod att han var en av de som kan ha varit inbladad i Decembermorden. Han skulle ju kunna förgifta mig.