Hur dog egentligen generalfältmarskalken Erwin Rommel, som ledde Nazitysklands Afrikakår under andra världskriget? Tog han livet av sig med ett cyanidpiller, som den officiella historieskrivningen gör gällande? Eller iscensatte Rommel sin egen död för att kunna rymma Tredje riket, först till Namibia och sedan via Sydafrika till Malawi? Levde Rommel i Malawi med plastikopererad näsa under namnet Meyer fram till sin död 1987?

Det senare skulle det vara ett av efterkrigstidens mest spektakulära nazistavslöjanden. Tony, en indisk affärsman i Blantyre, säger sig sitta inne med bevis för detta och snart ska jag träffa honom.

Prick klockan 2 kommer en man fram till mig där jag sitter på trappen till mitt hotell. Han säger inte ett ord, räcker bara fram ett brev adresserat till ”Mr Torbjörn Wester, Henderson Street Guesthouse, Blantyre”. Mannen backar några steg och väntar på att jag ska läsa. I brevet, författat av Tony, förklaras att mannen som just lämnat över det heter BANDA och är Tonys privatchaufför. Vidare upplyses jag om att utifall jag inte har något munskydd så finns ett i bilen och att jag bör ta på mig det.

Jag kliver in och vi kör mot Tonys hem en bit utanför Blantyre. Banda håller sig tyst större delen av resan. Väl framme leds jag in i ett rum fyllt av konst av varierande kvalitet. I nästa rum sitter Tony. Han reser sig snabbt upp, vill visa runt bland alla märkliga prylar och pinaler. Historiska kartor och dokument, mängder – säkert tiotusentals – böcker, ett lejonskinn med tillhörande huvud.
– I magen på lejonet fanns ben från ett spädbarn när det sköts. Ja, det påstås i alla fall så, säger Tony.

En stund senare anländer han brittiske vän John. Tillsammans utgör de en detektivduo på jakt efter sanningen om Erwin Rommel. Eller ja, jakten är egentligen över, i alla fall enligt Tony.
– Jag är hundra procent säker på att vi har rätt.

John är lite mer försiktig.
– Jag ser det som att det i alla fall skulle kunna vara möjligt att det ligger till såhär.

Erwin Rommel ledde Nazitysklands Afrikakår till flera segrar mot brittiska styrkor under andra världskriget, men grävde sin egen grav när hans popularitet i hemlandet utmanade Hitlers. Efter mordförsöket på Führern i juli 1944 kopplades Rommel till komplotten och gavs ett val – ta livet av dig eller förbered dig på att ställas inför rätta och dömas till döden. Rommel valde det förra och den 14 oktober 1944 svalde han ett cyanidpiller under överinseende av general Burgdorf från Führerns högkvarter. Dödsorsaken fastställdes till hjärtattack och det var först i samband med krigsslutet som det kom fram hur Rommel egentligen hade dött.

Så långt den officiella historieskrivningen alltså. Tonys version, att Rommel egentligen flydde till Nyasaland (som Malawi då kallades), började ta form i slutet på 1990-talet.

En kväll 1998 tog sig rånare beväpnade med maskingevär in i Tonys hem. De sköt ihjäl hans brorson. Tony sköt tillbaka men missade.
För att försöka hitta rånmördarna utfäste Tony en belöning på 100 000 kwacha och annonserade om detta i lokaltidningen. Någon vecka senare dök en kvinna i 40-årsåldern upp. Hon påstod sig vara privatdetektiv och erbjöd sig att mot ett förskott utreda ärendet. Tony avböjde men frågade ändå vem hon var.
– Hon svarade Agrina men tillade snabbt ’fast egentligen heter jag Patricia Rommel’, minns Tony.
– ’Menar du DEN Rommel?’ utbrast jag. ’Ja, naturligtvis’ svarade hon.
Innan några följdfrågor hann ställas försvann hon spårlöst och kvar stod Tony med förstelnad blick.

Detta är ju en scen som skulle kunna få vilken historieintresserad, äventyrslysten och fantasifull farbror som helst att gå i spinn och ägna åratal åt efterforskningar och egenutgivning av dåligt formgivna böcker. Och det var precis vad som också skedde.

Tony stötte på fler indicier som tydde på Rommels malawiska kopplingar och efter några år slog han sig ihop med John.
– Jag blev helt uppslukad av den här historien, minns John.

Tony och John, som stått för större delen av researchen, har totalt samlat ihop sex händelser/indicier som tyder på att Rommel faktiskt levt i Malawi med plastikopererad näsa och även hade en familj här. Exempelvis hävdar Tony att han mött en pensionerad major som berättade att han brukade besöka Meyer/Rommel i den husvagn där denne bodde tillsammans med fru och två barn. Majoren hävdade vidare att han i husvagnen sett en nazistuniform och bilder på Meyer/Rommel tillsammans med Hitler. Majoren hade även varit med vid den misstänkte nazistrymlingens begravning 1987.

Men – tyvärr har Tony glömt majorens namn och slarvat bort sina anteckningar från mötet.

Men Tony och John har faktiskt ett par riktiga trumfkort bland sina indicier. Det första är en kvinna vid namn Rosemary Argente som hävdar att hon och hennes far kände Rommel/Meyer och att denne erkänt sin sanna identitet för fadern. Tony och Rose har har haft en hel del kontakt och Rosemary har även skrivit till BBC för att försöka få dem intresserade av att gräva i historien.

Det andra trumfkortet är privatdetektiven ”Patricia Rommels” dotter, Shamim, som Tony och John lyckats spåra och haft kontakt med. Shamim, som bor i Johannesburg, säger att hon hört från sin moster att hennes morfar var Erwin Rommel. Shamim avslöjade också var släktens privata gravplats finns i staden Zomba och där ska den mystiske Rommel/Meyer ligga begravd. Tony och John har besökt graven.

För ett par år sedan gav de ut en bok på eget förlag där alla indicier samlats. Den fick magert genomslag.
– Vi har sålt 20-30 böcker på Amazon, säger Tony. De tar ju dessutom 80 procent i provision så det blir inte mycket över.

Några vidare efterforskningar efter boken har det inte blivit, trots att det verkar finnas en hel del lösa trådar att dra i.
– Vi har väl tappat lite momentum på senare tid.
– Men det är lite för många tillfälligheter för att det inte ska ligga något bakom detta, lägger John till.
– Visst kan det vara så att någon tysk har bott här och tyckt att det varit kul att lura i folk att han var Rommel. Eller så var det faktiskt den riktige Erwin Rommel som levde i en husvagn i Malawi fram till 1987.