Piraten, soldaten och grottan
Vissa människor vill bli pirater när de uppnått en viss ålder. Jeff är en sån. Han är amerikan och har bott i Guam sedan 1962, förutom en period i Las Vegas på 1970-talet. Sedan många år tillbaka driver han en restaurang på öns östsida. Och klär sig alltid som en pirat.
– När jag blev äldre kändes det plötsligt som att det passade. Jag odlade skägg och blev lite av en Hemmingwaytyp. Sen växte håret och jag började ha bandana. Sedan dess har jag varit pirat.
Att Jeff kör piratlooken sju dagar i veckan är bara en av många intressanta saker med honom. En annan är hans vänskap med den japanske krigsveteranen Shoichi Yokoi. Innan vänskapsbanden uppstod bodde de under några år på 60-talet båda på ön, men utan att känna till varandras existens. Det var förresten ingen som kände till Yokois existens eftersom han bodde gömd i en grotta i 28 år. Under andra världskrigets slutskede, när amerikanska trupper anföll och erövrade Guam från Japan, gömde sig Yokoi i skogen. Där grävde han en grotta. På nätterna gav han sig ut för att jaga och samla ätliga växter. Han byggde också ett redskap för att fånga ål. Ibland kunde han höra amerikanska soldater sitta och röka inte långt från grottan, men ingen upptäckte varken honom eller två andra japaner som också gömde sig i skogen. Så pågick det, år efter år.
– Redan i mitten på 50-talet räknade han ut att kriget nog var slut, planen som han såg på himlen var bara amerikanska, aldrig japanska, säger Jeff.
Från 1964 var Yokoi helt ensam i skogen. De två andra japanska soldaterna, som gömde sig på andra ställen men som brukade besöka honom, dog i en översvämning. Varför fortsatte han att leva i grottan? Varför gav han inte upp? Jeff tror att han innerst inne mådde bäst där. Han ville leva för sig själv.
Men 1972 upptäckte jägare på ön honom. Yokoi försökte göra motstånd och bad om att få bli dödad hellre än tillfångatagen. Men jägarna tog honom tillbaka till civilisationen. När han två veckor senare återvände till Japan firades han som en hjälte. Han kom att bli den näst siste soldaten i den japanska armén som gav upp efter andra världskriget. Ett par år senare upptäcktes den förmodat siste, som hade gömt sig på den indonesiska ön Morotai.
Yokoi fortsatte i hela sitt liv fram till sin död 1997 att åka tillbaka till Guam på besök. Han trivdes där, kanske bättre än i det Japan han aldrig riktigt kom att känna sig hemma i efter åren i regnskogen. Det var så Jeff och han blev vänner.
– Han kom alltid förbi mig när han var här på besök i Guam. Han var en väldigt snäll och artig man.
Anteckningar från hemfärden
28 november, 2021
Tiden före
20 november, 2021
Erwin Rommels husvagn
14 november, 2021
Blantyre–Sveavägen
10 november, 2021
Tolv munnar att mätta
8 november, 2021
Sjön och stjärnorna
2 november, 2021
Diktatorn och trafikolyckorna
29 oktober, 2021
De hemliga djuren
25 oktober, 2021
Intervju med en häxdoktor
23 oktober, 2021
Vägen till Karonga
21 oktober, 2021
Lazarus
18 oktober, 2021
Middag med trolldom
15 oktober, 2021
Litet land
13 oktober, 2021
Skrattspegeln
13 februari, 2018
Min kiribatiska familj
12 februari, 2018