Guam.

Where the day begins in America

Det är alltid lika kul när platser visar upp sig från sin klyschigaste sida med en gång. Framför mig i kön till passkontrollen på Guams flygplats står ett 20-tal mikronesiska män, de flesta rejält överviktiga och alla med hawaiikransar i plast runt huvudet. Lite som om man skulle mötas av ett gäng Gustav Vasafrillor med knätofsar i passkontrollen på Arlanda.

Klyschan har dock inte mycket med verkligheten att göra, Guam må tillhöra den mikronesiska övärlden, men så värst mycket mikronesisk kultur finns inte här. Öns lysande reklamslogan – Where the day begins in America – säger mer om vad som väntar här i ett av USA:s så kallade unincorporated territories. Subway, Tacobell, överspelade thankyouuuu på K-Mart, American House of Pancakes, marinkårssoldater som kastar amerikanska fotbollar på stranden. Och så asiatiska turister som fotograferar sig själva framför kopian av frihetsgudinnan. Det brukade mest vara japanska smekmånadspar som åkte hit, men turismen från Japan har gått ner kraftigt.
– Rocket man har skrämt bort dem, säger Don Seery, en åldrad amerikan med läderhud och basker som vandrar längs stranden.

Japanerna tenderar att ta Nordkoreas hot om anfall mot Guam, som är det enda amerikanska territorium dit Kims kärnvapenmissiler med säkerhet når i dagsläget, på allvar. De har ju egna erfarenheter av hur kärnvapenattacker känns.
Numera är det istället, paradoxalt nog, sydkoreanerna som fyller upp hotellrummen.
– De har billiga flyg från Seoul nu, 300 dollar tur och retur, säger Don.
Kanske påverkas sydkoreanerna inte heller lika mycket av kärnvapenhotet mot Guam. De lever ju under samma hot hemma i Seoul.

Den där fantastiska reklamslogan förresten. Det är faktiskt sant att varje amerikansk dag börjar i Guam, som ligger på andra sidan den internationella datumlinjen än resten av landet. När det är måndag morgon på Guam är det fortfarande söndag eftermiddag i LA.
Det är alltså på Guam som USA:s framtid ständigt finns. Något att tänka på för Trump när han kalkylerar risken för att Kim trycker på knappen.

21 januari, 2018
Tiden före
Erwin Rommels husvagn
Blantyre–Sveavägen
Tolv munnar att mätta
Sjön och stjärnorna
De hemliga djuren
Intervju med en häxdoktor
Vägen till Karonga
Lazarus
Middag med trolldom
Litet land
Skrattspegeln
Min kiribatiska familj